Home » Blogg » tokyo

Tagg: tokyo

Tokyo 2018 – dag 6 – Shinjuku, sushi och shopping

Sista dagen i Tokyo, för den här gången och efter frukost blev det promenad till Lumine Est – efter att jag fixat biljett till morgondagens bussresa till Narita Airport. Emma och jag vandrade runt i de olika butikerna och det finns så mycket prisvärda, roliga saker att ta med sig hem till Sverige. Jag shoppade dock endast ett roligt mobilskal, som jag fullständigt älskar. Efter två timmar mötte vi upp grabbarna och det visade sig att Bosse köpt en GoPro till mig. Jag har världens bästa man. Jag har länge velat ha en GoPro men har inte kommit mig loss att köpa någon, men mannen vet vad jag behöver – och vill ha.

Vi begav oss till ett sushiställ, Kaiten Sushi Hibari och det är så japanskt som det bara kan bli. Man sätter sig vid ett rullband och ovanför rullbandet finns en skärm där man väljer ut den sushi man vill ha. Vips så rullar sushin fram framför en, på rullbandet, och det är bara att plocka ned tallriken och börja äta.

Sushi är väldigt prisvärt här i Japan och jag erkänner villigt och glatt att vi äter en hel del sushi. Personalen var glada och trevlig,a men glöm inte att kolla om det går att betala med kort innan du går in på ett matställe. Vi har mest använt kontanter under vår vistelse i Japan. Emma och Robin hade inte lösa pengar med sig men jag var snäll och löste ut dem hahaha.

Efter lunch fortsatte vi vår vandring runt i Shinjuku och vi har börjat bege oss längre och längre bort från själva finansdistriktet. Jag älskar där gammalt och nytt möts och det finns så många annorlunda butiker när man kommer långt ifrån själva innerstaden.

Dagen gick sakta över till natt och det blev dags att återvända till hotellet för att packa. Det känns alltid vemodigt att säga hej då för den här gången. Det är tredje gången vi återvänder till Tokyo och vi älskar pulsen i denna stora, ibland galna stad, även om den emellanåt tröttar ut oss. Det är folk precis överallt men samtidigt är man väldigt respektfull mot sin omgivning vilket innebär att folk kan sova bredvid dig, för man är tyst. Vi har sett folk sovandes på tåg, på restauranger, på barer och jag kan nästan lova att jag sett folk sova när de går gatan framåt.

I Tokyo förekommer inga högljudda samtal. Inga mobiltelefoner som ringer. Man respekterar varandra, vilket innebär att du kan lämna mobiltelefonen på din stol och den finns kvar när du kommer tillbaka. Man kan lämna sin cykel med nyckel i och den finns kvar när du kommer tillbaka. Samtidigt håller det japanska folket på att arbeta ihjäl sig. Vi var inne kl sju på morgonen och handlade kaffe i en butik, när vi gick förbi vid lunchtid stod killen kvar, och när vi återvände vid elvatiden på kvällen så stod samma kille kvar, grå av trötthet. Rie berättade för mig att hon går upp fyra varje morgonen för att göra matlådor till sina barn och det är bara att räkna på fingrarna och inse vilka långa arbetsdagar många har.

Så, med vemod i hjärtat, för att summera vår resa till Tokyo. Vi har haft härliga möten med många glada skratt. Jag är så tacksam för Rie och hennes man Morifumi, som visar oss sitt Japan samt för vännerna på Kasukabe Rotaryklubb som välkomnar oss så hjärtligt. Det har varit varmt och härligt mycket blommande körsbärsträd, parker och alldeles för mycket folk. Jag avgudar det japanska folkets respektfullhet och vänlighet gentemot alla de möter och jag lär mig mycket av dom under den tid vi spenderar tillsammans med dom. Det kommer definitivt att bli en fjärde resa.

Här kan du läsa mer om våra tidigare resor till Japan.

 

 

Tokyo 2018 – dag 5 – Ginza, 300bar och Komatsu

Det var uppstigning, tidigt som vanligt och jag skäms nästan att säga att jag är sist uppe av oss fem. Hemma i Sverige är det jag som väcker tuppen, men här i Japan så har de andra varit uppe sedan fyra-fem innan jag lyckas kravla mig upp ur sängen vid sex. Äkta hälften började stöka runt redan vid femtiden och vid sju så slängde jag ut honom och bad honom ta kidsen på frukost så jag fick duscha och göra mig i ordning.

Vid nio tog vi tåget Tokyo Metro Marunouchi till Ginza och det är faktiskt första gången som vi åkt till Ginza, som är en stadsdel i kommunen Chūō, Tokyo. Ginza är känt som en finare del av Tokyo med många varuhus, butiker, restauranger och kaféer och är rätt mycket dyrare än de ställen där vi brukar hålla till. Ginza är ett populärt utflyktsmål, speciellt på helger då den främsta genomfartsleden stängs av för trafik och fungerar som gågata. Innan gatan stängdes av så kördes det massor av pråliga bilar (läs: svindyra)  på gatorna och det märks verkligen att i Ginza vill man visa upp vad man äger och har.

Vi gick runt i en massa butiker men till slut så kände jag att det fick vara nog. Visst, det finns en hel del att köpa men jag har lite svårt att komma in i XS, som verkade vara den storlek som hängde framme.

Låt oss prata lite om skor. De flesta japanska kvinnor är alltid oerhört välklädda och verkar älska sina högklackade skor. Jag, som turist, är mer praktisk i mitt sinne, inte minst med tanke på att vi promenerar mellan 2,5-3 mil per dag. Jag förstår inte hur deras fötter klarar att gå omkring stilettklackar och alltför ofta händer det att man ser japanska kvinnor i alldeles stora skor. Du läste rätt. De går omkring i för stora skor, och gången blir därefter.

Prova själv att sätta på dig ett par högklackade skor som är ett par nummer för stora och försök gå normal gång. Detta är är ett fenomen som har fascinerat oss sedan vi kom till Tokyo första gången, så jag var tvungen att googla och ta reda på varför.

Det visar sig att japanska skor säljs i storlekarna S, M och L (jag kollade, och det stämmer) och eftersom japanska kvinnor (som de flesta andra kvinnor – mig inräknat) älskar skor och vill ha snygga skor, så köper de ett par för stora skor – eftersom de inte finns i deras storlek. Oerhört fascinerande och jag är så glad att det finns passande skor till mig på hemmafronten.

Innan lunch så delade vi på oss. Emma och Robin gick iväg åt ett håll och vi på ett annat. Vi har liksom gett upp det här med att äta gemensamma luncher, för med fem starka viljor så kan vi inte enas hahaha. Efter lunchen letade vi oss fram till en bar som jag fått tips om, 300bar. Allt kostar 300 yen, mat som dryck. Baren har fått stora rekommendationer av Tripadvisor, men vi var där inne i högst 10 minuter då det var alldeles för rökigt för vår del, men nu har vi upplevt det.

Därefter lämnade vi Ginza och begav oss ner mot Komatsus huvudkontor. Företaget jag arbetar för säljer Komatsu och som en kul grej hade jag köpt en t-shirt och lovat att jag skulle ta mig till huvudkontoret och ta en bild. Det kändes som om vi gick i timmar, men vi lyckades hitta dit, utan närmare vägbeskrivning. Det är tur att min man har inbyggd GPS i huvudet för hade jag försökt ta mig dit på egen hand så hade jag nog fortfarande hållit på.

Därefter blev det tåg tillbaka till Shinjuku och en välbehövlig kopp iskaffe och mochi. Jag älskar mochi, som är en en söt riskaka fylld med söt bönpasta. Jag vet att det låter räligt i mångas öron, men jäklar vad gott det är.

Här finns mer att läsa om vår Japan-resa

Tokyo 2018 – dag 4 – Nikkō Tōshō-gū, Ōya Stone Museum och Buddha
Tokyo 2018 – dag 3 – Ueno Zoological Gardens
Tokyo 2018 – dag 2 – Långpromenad och Kasukabe Rotaryklubb
Tokyo 2018 – dag 1 – Shinjuku

Tokyo 2018 – dag 4 – Nikkō Tōshō-gū, Ōya Stone Museum och Buddha

Klockan sju på lördag morgon fick jag krama om Rie igen och det var ett kärt återseende. Det är otroligt att det är 2,5 år sedan vi sist sågs. Vi körde norrut mot Nikko och under den 2 timmar långa bilresan  fick vi njuta av ett helt otroligt, vackert japanskt landskap. Efter att mest ha sett höga skyskrapor så var det härligt att komma ut i naturen igen.

Framme i Nikko visade det dig att vi skulle besöka Nikko Toshigo Shrine och jag måste få säga att det är ett av de mest fantastiska platser och byggnader jag någonsin besökt. Detta tempel finns med på UNESCOS världsarvslista och byggdes 1617 under Edo-perioden när Hideada var shōgun . Årliga vår- och höstfestivaler är kända som ”processioner av tusen krigare” och en stor del av skönheten kring byggnaderna är också den rad av höga träd som omfamnar allt, kallad Cedar Avenue of Nikkō.

Hundratals stentrappsteg leder genom den gamla skogen upp till Ieyasu-graven och jag kan lova att det var jobbigt att gå i trapporna. Tack och lov så stod det en dryckesautomat uppe på toppen och det var välbehövligt att släcka törsten. En torii på toppen bär ett kalligrafi, tillskrivet kejsaren Go-Mizunoo. En örn av brons innehåller rester av Tokugawa Ieyasu. Helt otroligt. Utsikten var slående vackert och jag är så tacksam att Rie och hennes man tog med oss hit så vi fick uppleva denna plats.

Med hörlurar i öronen gick vi helt andäktiga från byggnad till byggnad och lyssnade på den engelsktalande guiden och vid dåvarande stall fanns det utskuret tre visa apor – inte se, inte tala och inte höra – en traditionell symbol i kinesisk och japansk kultur.

En rolig detalj var att allt var färdigbyggt, utom en pelare som avsiktligen satts upp och ned. En färdigbyggt byggnad kan reta gudarna men i och med att pelaren sattes upp och ned så visade den att byggnaden inte var färdigbyggd.

På platsen fanns också en vacker fem-vånings pagod, som 1650 donerades av en daimyō, men den brann ned och byggdes om 1818. Varje våning representerar ett element – jord, vatten, eld, vind och aether (tomrum) – i stigande ordning. Inuti pagoden hänger en central shinbashira-pelare från kedjor för att minimera eventuella jordbävningsskador.

Efter att ha fått uppleva historiens vingslag så körde vi mot Omyia där vi, hör och häpna, åt lunch på Poulpe och allt var gluten- och mjölkfritt. Jättegott.

Därefter åkte vi vidare till Oya Stone Museum och det var ännu en mäktig upplevelse.

Ōya Stone är en vulkanisk sten som bara finns i Oya. Stenen är inte bara känd för sin mångsidighet som byggmaterial, den varma konsistensen och dess färg, utan också för att vara helt brandsäker och värmeabsorberande. Ōya kan bara hittas i ett område 4 kilometer (öster och väster) samt 6 kilometer (norr och söder) om staden Ōya, nära Utsunomiya, och det finns reserver på cirka 600 miljoner ton. Den gamla gruvplatsen har nu omvandlats till ett historiskt museum och man arrangerar till och med konserter och bröllop i den fantastiska gruvhallen. Utställningen visar gruvans långa historia sedan 1700-talet och den underjordiska grottan, som täcker 20.000 kvm, är tillräckligt stor för att passa en basebollsplan.

Det var kallt att ge sig ned i underjorden, men vilken känsla att gå omkring där. Gruvan var aktiv mellan 1919 till 1986 och fram till 50-talet karvades allt ut för hand. Här har män slitit och under en period karvade varje man ut tio stenar per dag, baxade upp dem på ryggen, knöt fast stenen med ett rep och bar upp stenen till ytan. En sten vägde omkring 70 kilo. Ofattbart.

Inte långt ifrån museumet finns en helt otrolig stor Buddha av sten – Heiwa Kannon. Den är 27 meter hög, utskuren från berget, och hyllar de som dog under andra världskriget. Den tog 6 år att färdigställa och man blir helt andäktig av åsynen. Och naturligtvis finns det blommande körsbärsträd.

På hemvägen stannade vi till vid ett rastställe och japanska rastställen är helt annorlunda från våra rastställen. Det finns restauranger i överflöd, små roliga butiker och massor av krimskrams.

Väl framme i Tokyo körde vi till en matbutik och där shoppade jag loss en massa ingredienser som jag ska ta med hem. Allting är så billigt, 12 bitars sushi för 40 kronor. Jösses. Och vilka roliga saker de har i sina matbutiker.

Vi har haft en helt fantastisk dag och är så oerhört tacksamma och glada för allt som Rie och Morifumi visat oss. Japan är så vackert, med stora kontraster mellan nytt och gammalt, och det är väl det som gör att vi ständigt återkommer.

Tokyo 2018 – dag 3 – Ueno Zoological Gardens

Vi sover verkligen inte bort dagarna i Tokyo. Oftast vaknar vi redan vid fem, men idag var det sovmorgon till klockan halv åtta. Ljuvligt. Innan vi kom iväg för att handla frukost så började det skaka rätt rejält under fötterna på oss och jordskalv drar verkligen igång illamående hos mig. Jag blir snurrig i skallen av rörelserna och tycker att allting virvlar runt mig. Det sätter sig direkt på mitt balanssinne och jag mår som skit hela dagen och tycker att marken skakar konstant under mig. Rädd har jag aldrig blivit, än så länge, utan jag är mest förundrad över att marken skälver under mig. Senare på kvällen så kollade jag vilken magnitud som skalvet haft och det låg på en 5:a.

Efter frukost på macka och iskaffe gick vi iväg till Shinjuku Station där vi tog den gröna JR-linjen från spår två. Den gröna JR-linjen är den vi linje utnyttjar mest under vår vecka i Japan och den går i en cirkel runt olika stadsdelar som Shibuya och Harajuku. Den här gången skulle vi till Ueno och Ueno Zoo och resan tog drygt 25 minuter

Att åka tåg i Japan är en enorm skillnad jämfört med i Sverige. Trots att det är enormt mycket människor är det väldigt tyst och man ställer upp sig i en rak linje och väntar på att alla klivit ut innan man själv kliver in. Väl inne i tåget så respekterar man att man ska vara tyst och här förekommer inga högljudda samtal. Me like. Just själva respekten gentemot sina medmänniskor är något jag saknar här hemma där allt (i många fall) verkar handla om me, me, me.

Väl framme i Ueno var det bara ett par minuters promenad till parken och det var bara att konstatera att fler än vi var intresserade av att titta på panda. Det var vansinnigt långa köer, men jisses så fort det gick. Efter drygt 15 minuter var vi framme i entrén där man köpte sina biljetter i en automat.

Ueno Zoological Gardens är Japans äldsta djurpark. Den grundandes redan 1882 och har vuxit enormt under åren. Parken är otroligt stor och körsbärsträden fullständigt bågnar av alla blommor som exploderar i alla olika färger. Alla försöker att hitta den mest magiska vinkel under körsbärsträdens grenar och det är så vansinnigt skönt med varma, fläktande temperaturer. Jag förstår varför japanerna älskar sina körsbärsträd. Det är så vackert.

Massor av människor hade tagit sig ut till parken för att fira ”Hanami” (körsbärsblomning), och i samband med det arrangeras en picknickfest för att njuta av körsbärsblomningar. Det var så många som satt under körsbärsträden med sin picknickkorg och vi hade en helt fantastisk dag i Ueno.

Till lunch blev det fantastiska nudlar som smaksatts med kanel och efter att jag käkat upp nästan allt insåg jag att det även fanns bläckfisk i rätten. Som det kan gå, då har jag ätit det också. Vi blev också roade av en komiker/trollkarl och det var roligt. Hela parken sjuder av liv och alla njuter av att bara vara där, körsbärsträden och våren. Matstånd finns det överallt och på ett av ställena kunde man köpa en japansk pannkaka fylld med kål.

Det fanns ett flertal tempel i och kring parken och Toshogu Shrine (東照宮, Tōshōgū) är otroligt vackert. Det är viloplats för Tokugawa Ieyasu, grundare av Tokugawa Shogunate som regerade under 250 år, fram till 1868. Inne i parken finns även en fem våningar hög Pagod (höga, smala hus).

Efter att ha tagit tåget tillbaka till Shinjuku stannade vi till vid det stora varuhuset Lumine Est som är en dröm för alla som gillar att shoppa. 10 våningar med drygt 300 butiker och ur alla butiker dånar det musik så högt att trumhinnorna nästan sprängs. Det är inte många ur personalen som pratar engelska men det går att göra sig förstådd med teckenspråk och mycket vänlighet.

På kvällen bestämde vi oss för att testa en helt ny restaurang så vi slank in på ett mysigt ställe. Allting var på japanska så vi tittade på bilderna och pekade. Jag fick en skål med nudlar och fläskkött och det var sagolikt gott.

Nicklas trodde han fick en skål med nudlar och groddar, men det visade sig att groddarna var små vita fiskar. Om det var gott, mmmmmm, vi kan väl säga som så. Han åt inte upp allt, och Nicklas brukar inte vara kräsen.

Tokyo 2018 – dag 1 – Shinjuku

Väntan har varit lång, men den 27 mars åkte vi äntligen på väg till vårt älskade Tokyo igen. Emma för att återse sina gamla klasskamrater, några tidigare värdfamiljer, sin rotaryklubb och jag för att träffa Rie igen. Som jag längtat sedan vi bokade biljetterna i september förra året. Inplanerat var också att träffa amerikanska Tobin som bodde hos oss under en intensiv vecka 2016. Vår resväska var fylld med massor av svenska godsaker och jag tror att bara chokladen vägde 5 kilo.

Många frågar varför vi återvänder till Japan och Tokyo för en tredje gång och den enda förklaringen är att vi älskar detta land, människorna, kulturen och alla sevärdheter. Det finns så mycket att se och göra, och vi har bara skrapat på ytan. Den här gången blir det dock lite extra meck, då äkta hälften äter både glutenfri- och mjölkfri kost men jag hittade den fenomenala sidan Japan Gourmet guide och fick rådet att skippa panerat, nudlar, bröd och öl så är vi safe. Jag har också fått tips om ett glutenfritt bageri/café och dit ska vi försöka ta oss. Jag laddade också ned ett par allergikort som kunde komma till användning så vi slapp oroa oss.

Vi började morgonen med att åka och lämna katten på pensionat och sedan blev det avfärd mot Kastrup. Den här gången skippar vi tåget och kör istället. Vi testar We Park, You Fly och det innebär att vi lämnar in bilen så parkerar de den till oss. Smart. På Kastrup blev det lunch och vi gick på planet strax efter klockan 15.

Vi landade på Narita strax efter klockan 09 morgonen därpå och med den japanska effektivitet som råder så dröjde det inte länge förrän vi stod i ankomsthallen. Liksom tidigare så blev det transport med Airport Limousine Bus som stannar vid Hilton, och sedan är det bara ett par minuter till vårt hotell. Värmen slog emot oss och synen av alla blomstrande körsbärsträd var helt otrolig.

 

Det är ju som sagt tredje Japanresan vi gör och eftersom ingen av oss lyckas somna på planet (jag med min flygrädsla måste ju ha koll på precis allt), så vis av tidigare gånger, så är det bara att kämpa på mot tröttheten och istället köra på dagen ut. Full fart. Då somnar man gott till natten och slipper bli jetlaggad. Det fungerar i alla fall för oss.

Först gick vi iväg till tågstationen och där laddade vi våra tågkort med pengar. Vi hade kvar våra kort sedan förra besöket, så det var bara att ladda dem med en summa. Det går knappt att beskriva känslan när man kommer upp till stationen för det är folk precis överallt. Det myllrar av kostymklädda människor, alla med ett mål i sikte, full fart framåt. Därefter blev det lunch på Noodle Kitchen, som ligger ett par minuter från hotellet och vi gillar maten, servicen och priset. Jag fick en trerättersmeny för 800 yen och det var fantastiskt gott. Flygplansmat är ju ett kapitel för sig själv och bokar man den absolut billigaste flygplansstolen så får man ta det man får, haha.

Efter lunch blev det promenad till Chuo park och vi tog med oss var sin kopp kaffe som vi kunde sitta och njuta av under tiden vi betraktade alla otroligt vackra körsbärsträd.

Jag absolut älskar japanskt iskaffe – som är precis som det låter – kaffe med isbitar. Vet inte hur många gånger jag beställt iskaffe här hemma och blir fullständigt förvirrad när de envisas att blanda mjölk i. Blä.

Tröttheten kom krypande men vi fortsatte vår vandring och kom förbi Tokyo Metropolitan Government Building och det är gratis att ta hissen 202 m upp och njuta av den sagolika panoramautsikten över Tokyo. Öppet även på kvällstid för den som vill se Tokyo på kvällen. Här finns massor av turistprylar att köpa men ett tips är att gå in på 100 yen market som ligger ett stenkast bort.

Därefter blev det till att återvända till hotellet och vi kan väl säga som så, att det tog inte lång tid innan vi somnade.

 

Fredagssushi

Fredagssushi och lite bubbel. Det är en perfekt avslutning på arbetsveckan och så vinkar vi lite välkomnande till lördagen som skymtar bakom hörnet. Förra fredagen så lovade jag att återkomma till vad vi äter på fredagar och vårt tema är sushi istället för fredagstacos. Hela familjen älskar sushi och man blir inte heller så proppmätt – utan det är en behaglig mättnad.

Det finns nästan inga matställen i vår lilla by OM man inte räknar in pizzerian och ett café – så det blir till att åka utanför bygden om vi ska få tag i sushi. Den här aktuella fredagen så hämtade vi sushi hos Konnichiwa Sushi i Staffanstorp och sushin smakar som sushi gör här i Sverige. Hör ni – vad tycker ni om misosoppa? Det tog mig väldigt många gånger innan jag lärde mig tycka om misosoppa men nu så är det ett måste innan jag tuggar i mig sushi. Något som jag  också älskar är wasabi och jag brukar röra ned en rejäl klick wasabi i sojan, sedan lägger jag ned lite ingefära i röran, rör om innan jag lägger ingefäran på en bit sushi, doppar hela biten i soja och sedan in i munnen. Mums. Ögonen får gärna tåras av de brännande wasabikänslan.

Konnichiwa Sushi ligger på Storgatan i Staffanstorp och personalen är hur gulliga som helst. Vi har bara ätit deras 8-bitar som består av fyra bitar maki och fyra bitar nigri. Personligen så tycker jag att maki-rullarna är alldeles för stora (och det gäller inte bara här utan överlag) och det finns ingen möjlighet för mig att få in dem i munnen – men jag brukar dela biten på två och sedan kan jag äta mer galant. Något som fascinerar mig är hur  snabbt dottern kan äta sushi och efter ett år i Japan så använder hon samma teknik som de flesta japaner. Hon äter snabbt och målmedvetet och brukar ha slukat sina åtta bitar innan jag fått i mig tre bitar.

IMG_20160708_150849 IMG_20160708_151002

Åtta bitar sushi kostar 90 kronor och det är att jämföra med i Japan där vi betalade 100 yen för 2 bitar (drygt 9 svenska kronor). Lunchpris för 8 bitar är 75 kronor och då ingår misosoppa, te och vatten.

När vi är ute och äter så väljer vi oftast asiatiskt  och jag önskar så att det finns japanska sushirestauranger i Sverige som serverar rullbandssushi. Vi har inte hittat någon i vår närhet – men däremot så finns det i Köpenhamn. Rullbandssushi är när man sitter runt baren och sushin rullar runt på ett band. Sedan är det bara att plocka de tallrikar man vill äta och när man ätit klart så räknar man ihop antalet tallrikar och betalar vad man vill äta. När vi var i Tokyo så besökte vi ett antal sushirestauranger och att äta sushi är så billig.

Trevlig helg på er.

fredagssushi01 fredagssushi02 fredagssushi03

 

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Throwback Thursday

2014 var ett hektiskt år med många nya bekantskaper i och med att jag var värd- och extramamma till fyra utbytesstudenter, tre från Australien och en från Kanada. Det var en helt otrolig upplevelse och något som jag gärna gör om igen.

Det var också för exakt två år sedan vi gjorde vår livs resa till Japan för att hälsa på Emma. Vi hade inte sett Emma på åtta månader så det var en fantastiskt att träffa henne igen. Jag kommer aldrig att glömma känslan när vi vinkade adjö till henne den 17 augusti 2013 och både jag och äkta hälften grät hejdlöst. Jag var helt förstörd och grät i nästan ett dygn. Jag grät lika mycket när hon mötte oss på Narita Airport i april 2014 men då var det glädjetårar.

Att kastas mellan Hjärup och Tokyo är onekligen en stor kontrast men jag fullständigt älskar pulsen. Det myllrar av folk överallt och det är aldrig tyst. Och det finns så mycket att göra och se. Vi åkte tillbaka 2015 och vi kommer att åka tillbaka igen.

10152511_10152751754484918_5733021792415301255_n

tokyo088

tokyo058

tokyo047tokyo036

 

Tokyo dag 4: Shinjuku Central Park, Kasukabe och Harajuku

Det fortsätter att vara varmt men vi klagar inte. Nicklas och jag var ute redan vid halv  åttatiden för att vandra runt i en park nära vårt hotell, Shinjuku Central Park. Det finns mycket grönska i och runt Tokyo men eftersom vi är inne i oktober månad så är det ingen speciell blomstrande växtlighet. Parken ligger inklämd mellan många höga kontorsbyggnader och många passar på att äta sin lunch där.  Det fanns träningsredskap i parken och vi fick oss glada fniss när vi såg kostymklädda herrar köra ett pass. Från parken kan man se Mode Gakuen Cocoon Tower som är en av de vackraste byggnaderna jag sett. Det är den 17:de högsta byggnaden i Tokyo och har fått många priser.

tokyo051

tokyo050

tokyo052

Efter parken och frukost var det dags för oss att bege oss till Kasukabe där Emma bott ett år. Vi har tidigare blivit guidad/ledd av Emma och har blivit bortskämda med att slippa tänka men idag hade hon åkt dit redan tidigt på morgonen för att träffa sina gamla klasskompisar. Hon lämnade en lapp till oss och vi fick först ta tåget till Omiya och det tog ca 45 minuter. Väl där skulle vi byta tåg mot Kasukabe.  När vi anlände till Kasukane så slog lugnet emot oss. Så tyst och lugnt. Inget tempo som i Tokyo.

tokyo083

tokyo084

tokyo085

tokyo086

Vi började med lunch och vi åt Ramen, som är den japanska versionen av den kinesiska nudelsopprätten lā miàn. Nudlar gjorda på vetemjöl, ägg, salt och vatten och serveras tillsammans med en uppsjö av olika ingredienser. Jättegott 🙂

tokyo082

Därefter guidade Emma oss till ett av husen hon bott samt till hennes förra skola.

tokyo087

När vi anlände till Tokyo fredags morse så visste hennes klasskamrater inte om att hon skulle komma dit så det blev ett kärt återseende.

 

Vi fick tillstånd att gå in och besöka skolan och eftersom det är en flickskola så väckte Nicklas  stor uppmärksamhet.

Vi hann med lite shopping i Kasukabe och Nicklas och Emma fotograferade sig i en Purikuramaskin. Only in Japan 😉

foto

Innan vi tog tåget tillbaka mot Shinjuku så hoppade vi av i Harajuku som är ett viktigt centrum för ungdomsmode och många trender börjar i de många designerbutiker som huserar där. Eftersom Halloween är nära antågande så går allt – precis allt – i Halloweens tecken. Jag hittade en jättesöt kofta och det var ett verkligt fynd.

tokyo088

Tillbaka i Shinjuku så fortsatte vi vandring och hamnade på en del av de mindre bra gatorna. Ja, det var också en upplevelse.

På kvällen blev det en thairestaurang i närheten av hotellet. Man behöver inte gå hungrig i Tokyo för det finns mat precis överallt. Det finns många prisvärda ställen och vi fyra brukar hamna under 5000 yen till middag (ca 350 kronor).  Lunch brukar bli ännu billigare.

Var kväll när vi anländer till hotellet så värker fötterna. Man går mycket här och det är mer än en gång som jag mumlat ”förbaskade trappor”. I dag har vi också fått uppleva överfyllda tåg. Det är bara att pressa sig in och se glad ut – helt klart en upplevelse. Och det bästa av allt är att tågen alltid går i tid. Något för Skånetrafiken att tänka på 😉

 

Spara

Tokyo dag 2: Fuji Safari Park, Fuji och Shinjuku

För drygt 30 år sedan bodde jag ett år i Wyoming, USA som Rotary utbytesstudent och då blev jag bekant med den japanska utbytesstudenten Rie. Vi höll kontakten när vi kom hem men efter ett par år så förlorade vi helt kontakt. För fem år sedan lyckades Rie hitta mig via Facebook och jag blev överlycklig. Dock försvann hon lika fort igen och jag hittade henne inte när vi besökte Japan förra gången. Den här gången utvidgade jag mitt sökande och jag lyckades hitta hennes man och vi bestämde oss för att träffas. Gissa om jag var som ett barn på julafton. Bara dagarna innan jag hittade henne hade Rie berättat om mig för sin man så det måste ha varit ödet som inträffade 🙂 Det var meningen att vi skulle hitta varandra igen.

tokyo009

Klockan sju på lördag morgon hämtade Rie och hennes man Morifumi upp oss på hotellet och det var ett magiskt ögonblick. Vi föll i tårar båda två. Emma valde att stanna i Tokyo för att shoppa men vi andra var väldigt uppspelta inför allt vi skulle få vara med om under dagen.

Vi satte oss i deras bil och påbörjade den cirka två timmars långa resan till Fuji Safari Park. Parken ligger nedanför Fuji och jag har alltid haft som dröm att få se Mt Fuji så jag var rent exalterad. Regnet duggade tätt och det var molnigt så av Fuji säg vi inget – då. Under bilresan satt vi och bläddrade i Ries gamla fotoalbum från USA-tiden och vi fick många glada skratt. Sicken stil man hade på 80-talet.

Väl framme i parken var vi inbokade på en safaribuss som körde oss runt parken med dess rika djurliv och det var en upplevelse, både att se djuren och att få mata dom.

tokyo008

tokyo006

tokyo007

tokyo010

tokyo011

tokyo013

tokyo014

tokyo015

tokyo016

tokyo017

Efter bussturen fick vi provsmaka Mochi, som är en riskaka. Den serverades med majonnäs och soja och någon stark krydda. Gott! Och annorlunda!

tokyo012

Därefter satte vi oss återigen i bilen och tack vare en gammal GPS fick vi en timmes extratur i det vackra japanska landskapet

tokyo018

innan vi hamnade vi Fuji Lake Area. Där bröt solen fram genom molnen och jag fick se Mt Fuji. Otroligt vackert och en dröm som gick i upofyllelse.

tokyo022

Strax bedvid låg Houtiu Fudou – ett matställe som serverar Houtou nudlar. Vi fick provsmaka ”Speciall Kokutou Taku Inari” som är ris som kokats i vinäger och råsocker. Gott.

tokyo019

Därefter sattes varsin stor gjutgärngryta ned framför oss med Houtou och det var så gott. Tjocka nudlar med grönsaker som åts med pinnar och Vi fick varsin stor gjutjärnsgryta och det åts med pinnar och en slev. Fantastiskt gott men omöjligt att äta upp.

tokyo020

tokyo021

Mätta och belåtna fortsatte vi vår hemresa och vi stannade vid the Yamanashi Prefectural Maglev Exhibition Center, en anläggning som provkör höghastighetståg 500 km timmen. Vi såg tre provkörningar och det är knappt ögat hinner med. Otroligt!

tokyo023

tokyo024

Bilresan hem fortsatte och den japanska naturen är magisk, med mycket berg och skog. Vi var rent överväldigade över allt vi såg och att samtidigt få umgås med Rie och Morifumi. Finare människor får man leta efter.

Åter i Tokyo på kvällen begav vi oss till Shinjuku för att se Godzilla. Jag vet inte hur många gånger vi har promenerat förbi där men jag har aldrig lagt märke till honom – hur man nu kan missa det…

tokyo025

Därefter  begav vi oss till en matbutik eftetsom jag skulle handla någon japansk fisk till Emma. Därefter skiljdes vi åt efter en fantastisk dag med Rie och hennes man och vi lovade att nu ska vi se till att inte tappa kontakten med varandra. De ska försöka komma till Sverige och hälsa på men eftersom de måste vänta till deras yngste son tagit studenten så kommer det att dröja minst 6 år. Vi ska försöka åka dit igen men då ska vi mötas upp i Osaka.

Dagen med Rie har varit helt otrolig. Vi har pratat gamla minnen och vi märkte båda två att vi påbörjat en djupare vänskap. Tänk att vi kunde hitta varandra igen efter 30 år. Facebook är fantastiskt!

Efter en lång och sevärd dag mötte vi upp Emma på hotellet och begav oss till ett tempel som inte ligger så långt från hotellet. Därefter var det dags för middag och vi hamnade på en restaurang som såg bra ut.  Synd bara att vi inte läste det finstilta. 😉 13 rätter serverades och vi hade en timme på att äta upp allt – annars blev det böter. Och man fick inte lämna mat – då blev det också böter. Jag var rent spyfärdig på slutet och lär inte behöva mat imorgon. Jag har aldrig sett så mycket mat.

I dag har vi fått se annan sida av Japan och vi är så tacksamma mot Rie och Morifumi. Vi har också råkat ut för resans första jordskalv. Vi stod på tredje våningen och pratade då golvet började skaka rejält. Vi tittade på varandra och fortsatte att prata som om inget hänt.

Tokyo dag 1: Narita Airport och Shinjuku

God morgon. Jag är ledsen att det varit lite tyst i bloggen men jag har tagit en liten semesterpaus eftersom det blev dags  för vårt efterlängtade Japanäventyr. Vi besökte Tokyo förra året då vi passade på att besöka Emma som var Rotary utbytesstudent och vi fick sådan mersmak att vi ville göra om det igen – och nu hade Nicklas också möjlighet att följa med.

tokyo000

Klockan kvart i fyra torsdag eftermiddag lyfte vi från Kastrup. Efter en 10,5 timmars lugn flygning anlände vi till ett duggregnande Tokyo.

Det här med att flyga är ett kapitel för sig eftersom jag är enormt flygrädd.  Under 10 års tid flög jag inte alls och rädslan späddes på allt eftersom åren gick men till slut var jag tvungen att ta tjuren vid hornet och försöka komma över min fobi. Beslutet togs när jag skulle på möte i Holland istället för att flyga,  tog tåget. Det blev två extra resdagar. Jag hittade flygrädsleutbildning hos AviaSafe och det, bokstavligen talat, räddade mitt liv. Fyra dagars utbildning där jag fick möta min rädsla. I dag fungerar jag bättre. Jag får inte panikångest utan både kan och vågar möta mina flygdemoner och klarar av att flyga. När Emma skulle iväg till Japan så lovade vi att hälsa på henne och det var kämpigt men det gick.

Vi anlände till Narita Airport klockan halv tio på fredagmorgon och innan man hämtar ut sitt bagage ska man både lämna fingeravtryck och bli fotograferad.  Har man fyllt i alla papperna rätt så beviljas man (som svensk) 3 månaders turistvisum.  Därefter är det promenad ned till bagagebandet och innan man släpps in i landet ska man lämna tulldeklaration. Här lyser den japanska effektiviteten – trots långa köer är man ute i ankomsthallen på ca 15 minuter.

Förra året när vi anlände till ankomsthallen blev vi intervjuade av japansk tv ”Why did you come to Japan” och den här gången haffade de Emma och Nicklas. Jag passade på att fotografera dem under intervjun 🙂 .

tokyo002

tokyo003

Därefter skiljdes vi åt eftersom Emma med Nicklas i släptåg skulle ta tåget till Kasukabe för att överraska Emmas klasskamrater. Det finns tre sätt att ta sig in till Tokyo – taxi, tåg eller Airport Limousine Bus. Tåg och buss kostar ungefär lika mycket men vi tog bussen eftersom vi sedan tidigare visste att bussen stannar nära vårt hotell i Shinjuku. Bussturen kostar 3100 yen per vuxen och turen tar ca 2 timmar beroende på trafik. Det är magiskt att åka buss och att se Tokyo växa i horisonten.

Liksom förra året bor vi på hotel Rose Garden i Shinjuku. Det är ett prisvärt hotell som ligger mitt i smeten med tåget runt hörnet. Rummen är mycket små men eftersom vi i princip bara ägnar oss åt att sova i rummet så har vi valt att lägga pengar på annat.

tokyo004

Det finns otaliga matställen i Tokyo och efter en snabb incheckning gick vi till en cofféshop runt hörnet och åt en ägg- och baconbaguette och juice för 106 kronor (för oss båda). Man blir förvånad över hur låga priserna är i Tokyo.

För att hålla oss vakna tog vi en promenad in till Shinjuku och det är liv och rörelser i varje hörn. Jag älskar att se modetrenderna och alla prylar som vi inte har i Sverige.

tokyo 005

Efter fönstershopping så väntar bingen. Har varit vaken i lite över ett dygn – och det känns.