Home » Blogg

Fredagsfeeling, Vimmerby och omelett med squash (mjölkfri)

Det är så skönt att det – äntligen – är fredag och jag har varit och fixat till naglarna och nästa vecka vankas det klippning, så snart är jag respektabel igen. Musik flyter ur högtalaren, katten ligger bredvid och surrar, köttet ligger och gottar till sig i en god marinad och ska sedan läggas på grillen. Naturligtvis har vi lite gott i glasen och sitter och myser i vårt nystädade uterum. Älskar dessa stunder då vi får umgås, jag och hjärtat. Det är faktiskt första gången i år som vi grillar – och sitter ute i uterummet – och vi, som vanligtvis, drar igång grillen redan i början av mars, ligger flera veckor efter planeringen. men det har varit en galen vår med en hel del aktiviteter och vi har inte orkat dra igång grillen när vi kommit hem efter en arbetsvecka.

I helgen ska jag gå över hela huset, gamla blommor ska bytas ut mot nya, fräscha, skräp ska plockas bort och det ska rensas. Det ska städas och putsas och nu ska det bli ordning igen. Det har funnits stunder då vi funderat på att ta in städhjälp men jag har svårt att tänka tanken att ta in någon som städar åt oss. Vi är två, så nog sjutton ska vi fixa det själva. Hur ser du på detta med städhjälp?

Sedan skulle jag vilja dra igång en ny renovering, men jag vet inte om äkta hälften är så pigg på det. Jag behöver ett kontor och tanken är att göra om dotterns ROSA rum till kontor och blotta tanken på att sitta i rummet, i nuvarande färg, gör att jag ryser.

Tro mig, det kan bli för mycket rosa – och det är precis vad det är i hennes rum. R.O.S.A. För tillfället är rummet mest en förvaringsplats och väskorna från Japanresan har inte kommit ut på vinden än och en massa papper ska sättas in i pärmar, så jag har ett par timmars arbete framför mig. Frågan är bara hur jag ska ta upp kommande renovering utan att äkta hälften bryter ihop hahaha.  Alla möbler ska ut förutom gästsängen, och jag behöver få in ett snyggt skrivbord, en stringbokhylla, läcker stol, golvspegel och en massa grönt. Jag vill att allt ska gå i vitt. Då först kan det bli ett kontor jag kommer att trivas i. Men det tar jag upp imorgon.

Förra fredagen åkte vi till Vimmerby och då passade vi på att fira äkta hälften som fyllde år. Jag hade utbildning under lördagen så vi åkte upp på fredagen och tog in på Vimmerby Stadshotell. Vimmerby är så mycket mer än Astrid Lindgrens Värld (som vi besökte när barnen var små).

Hotellet är så mysigt och personalen är helt fantastisk. Vi beställde varsin räkmacka och jag måste få säga att den absolut godaste räkmackan, den görs i Vimmerby. Först bjöds vi på en god löksoppa, sedan kom räckmackan och slutligen en härlig sorbé. Ljuvligt. Personalen är helt fantastisk och vi fick många glada skratt under kvällen.

Jag på utbildning, där vi pratade om inspiration. Vad inspirerar oss.

Jag upptäckte att jag har en massa ägg hemma, så i veckan har vi försökt äta oss igenom ägglagret. Älskar omelett och brukar ha med mig ägg av någon form i lunchlådan. Det bästa med omelett är att det bara är att lägga i vad man har och sedan hälla på ägg, så har man en måltid.

2 portioner

Ingredienser:

  • 1 stor squash
  • (lite svamp)
  • mjölkfritt margarin
  • salt
  • peppar
  • 4 ägg
  • cirka 0,5 dl vatten

Så här gör du:
Riv squashen på ett rivjärn och pressa ur allt vatten. Bryn tillsammans med svamp ett par minuter. Salta och peppra.

Vispa ihop ägg och vatten tillsammans med lite salt.

Häll över squashen och bryn tills omeletten nästan är fast. Jag gör omeletten rätt krämig, så den inte blir för torr när jag kör den i mikron

Ätes som den är tillsammans med grönsallad eller servera ett par skivor kallskuret till

Torsk med dilltäcke (mjölkfri)

Pollensäsongen är här och det märks för ögon och näsa rinner. Nu har jag det inte lika besvärligt som äkta häften, men det känns betryggande att vi båda har samma symptom. Tröttheten kommer smygande men jag försöker mota bort det med motion. Vi var otroligt duktiga på att röra oss när vi var i Japan, då vi gick flera mil om dagen, men det har inte blivit lika mycket av den varan sedan vi kom hem och landade i TV-soffan.

Hur fungerar vardagsmotionen för dig? Jag har alltid haft som vision (just det, det är bara en vision än så länge) att jag ske ge mig ut och gå på morgonen, då jag är piggare än vad jag är på kvällen, men än så länge har jag inte kommit ut. Då får jag försöka byta mål och istället ge mig ut på kvällarna. Jag vet att jag bara behöver passera den första puckeln, så är jag igång, men ack vad kämpigt det är. För drygt två år sedan så var jag ute och gick 1 timme varje eftermiddag, efter att jag kommit hem från jobbet, och det blev ett sug att röra på sig. Varför i helskotta slutade jag med det? Nåja, nu har äkta hälften fått nytt jobb, vilket innebär att vi i princip kör samma arbetstider så vi får försöka peppa varandra.

Ikväll blev det i alla fall torsk med dilltäcke, som jag serverade med kokta morötter (går precis lika bra med rårivna) och vill man ha mer ma,t så är det bara att servera kokt potatis till. För en smalare variant så kan du skippa majonnäsen och istället ta yoghurt (soja) och då dubblera satsen och använda som sås.

3 portioner

 

Ingredienser:

  • 3 torskfiléer
  • salt
  • peppar
  • 2 msk majonnäs
  • 1 tsk skånsk senap
  • rejält med dill

Så här gör du:
Sätt in de frysta torskfiléerna i 175 grader i cirka 10 minuter. Blanda ihop majonnäs, skånsk senap och dill. Ta ut fisken, salt, peppra och fördela majonnäsblandningen över fisken. Sätt in i ugnen iden i cirka 20 minuter.

Serveras med kokta morötter.

 

Pretty in pink

Detta inlägg är ett samarbete med Campadre.

Rosa är en riktig vårfärg för mig och jag har inte varit inne och kikat på Campadre sedan vi kom tillbaka från vår Japanresa. Jösses vad många roliga saker det har kommit och jag har klickat mig fram till lite prylar som jag ska titta lite närmare på – varav flera säkert beställs hem. Jag har fått lite dille på snygga telefonskal och här nedanför ses mitt allra senaste. Telefonskal är så lätt att byta allt efter humör 🙂 Ha en fortsatt go söndag och happy shopping.

Vintage Card Case – Pink 139:- (ordinarie pris 249:-)

Meg klänning från Jumperfabriken 499:- (ordinarie pris 1699:-)

Lovely Knit jacket från Odd Molly 899:- (ordinarie pris 1795:-)

Sneaker Fie – 449:- (ordinarie pris 799:-)

Karl Lagerfeldt solglasögon 649:- (ordinarie pris 1529:-)

Väska Roberta M 749:- (ordinarie pris 2099:-)

Kosta bäddset 699:- (ordinarie pris 1299:-)

 

 

Mjölkfri matsedel v 16 2018

Hör ni, visst har det varit lite matrecept i bloggen sista tiden? Jag inser att jag har haft för mycket runt omkring mig vilket gjort att jag inte kunnat leverera som jag velat göra. Jag har haft ambitionen att göra så men tiden sprang ifrån mig och  jag försöker nu hitta tillbaka till en jämn balans. Jag har varit bortrest sedan i fredags eftermiddag men idag ska jag sätta mig ned och göra en rejäl veckoplanering. Jag ska klura på lite nya recept, mat ska beställas hem och sedan får vi hoppas det blir ordning på torpet igen.

Veckans bild är från en fantastisk musikal som jag såg och lyssnade på förra söndagen. Kan du gissa vilken?


Mjölkfri måndag den 16 april

Korv stroganoff med ris

Mjölkfri tisdag den 17 april

Stekt fisk med spenatstuvning och kokt potatis

Mjölkfri onsdag den 18 april

Baconlasagne

Mjölkfri torsdag den 19 april

Tacoröra med isbergssallad, gurka, tomat och majs
Stek köttfärs, blanda i tacokryddor och servera på grönsaksbädd

Mjölkfri fredag den 20 april

Potatiskaka med rökt skinka
Skippa jordärtskockorna i receptet och öka bara på potatisen

Tokyo 2018 – dag 6 – Shinjuku, sushi och shopping

Sista dagen i Tokyo, för den här gången och efter frukost blev det promenad till Lumine Est – efter att jag fixat biljett till morgondagens bussresa till Narita Airport. Emma och jag vandrade runt i de olika butikerna och det finns så mycket prisvärda, roliga saker att ta med sig hem till Sverige. Jag shoppade dock endast ett roligt mobilskal, som jag fullständigt älskar. Efter två timmar mötte vi upp grabbarna och det visade sig att Bosse köpt en GoPro till mig. Jag har världens bästa man. Jag har länge velat ha en GoPro men har inte kommit mig loss att köpa någon, men mannen vet vad jag behöver – och vill ha.

Vi begav oss till ett sushiställ, Kaiten Sushi Hibari och det är så japanskt som det bara kan bli. Man sätter sig vid ett rullband och ovanför rullbandet finns en skärm där man väljer ut den sushi man vill ha. Vips så rullar sushin fram framför en, på rullbandet, och det är bara att plocka ned tallriken och börja äta.

Sushi är väldigt prisvärt här i Japan och jag erkänner villigt och glatt att vi äter en hel del sushi. Personalen var glada och trevlig,a men glöm inte att kolla om det går att betala med kort innan du går in på ett matställe. Vi har mest använt kontanter under vår vistelse i Japan. Emma och Robin hade inte lösa pengar med sig men jag var snäll och löste ut dem hahaha.

Efter lunch fortsatte vi vår vandring runt i Shinjuku och vi har börjat bege oss längre och längre bort från själva finansdistriktet. Jag älskar där gammalt och nytt möts och det finns så många annorlunda butiker när man kommer långt ifrån själva innerstaden.

Dagen gick sakta över till natt och det blev dags att återvända till hotellet för att packa. Det känns alltid vemodigt att säga hej då för den här gången. Det är tredje gången vi återvänder till Tokyo och vi älskar pulsen i denna stora, ibland galna stad, även om den emellanåt tröttar ut oss. Det är folk precis överallt men samtidigt är man väldigt respektfull mot sin omgivning vilket innebär att folk kan sova bredvid dig, för man är tyst. Vi har sett folk sovandes på tåg, på restauranger, på barer och jag kan nästan lova att jag sett folk sova när de går gatan framåt.

I Tokyo förekommer inga högljudda samtal. Inga mobiltelefoner som ringer. Man respekterar varandra, vilket innebär att du kan lämna mobiltelefonen på din stol och den finns kvar när du kommer tillbaka. Man kan lämna sin cykel med nyckel i och den finns kvar när du kommer tillbaka. Samtidigt håller det japanska folket på att arbeta ihjäl sig. Vi var inne kl sju på morgonen och handlade kaffe i en butik, när vi gick förbi vid lunchtid stod killen kvar, och när vi återvände vid elvatiden på kvällen så stod samma kille kvar, grå av trötthet. Rie berättade för mig att hon går upp fyra varje morgonen för att göra matlådor till sina barn och det är bara att räkna på fingrarna och inse vilka långa arbetsdagar många har.

Så, med vemod i hjärtat, för att summera vår resa till Tokyo. Vi har haft härliga möten med många glada skratt. Jag är så tacksam för Rie och hennes man Morifumi, som visar oss sitt Japan samt för vännerna på Kasukabe Rotaryklubb som välkomnar oss så hjärtligt. Det har varit varmt och härligt mycket blommande körsbärsträd, parker och alldeles för mycket folk. Jag avgudar det japanska folkets respektfullhet och vänlighet gentemot alla de möter och jag lär mig mycket av dom under den tid vi spenderar tillsammans med dom. Det kommer definitivt att bli en fjärde resa.

Här kan du läsa mer om våra tidigare resor till Japan.

 

 

Tokyo 2018 – dag 5 – Ginza, 300bar och Komatsu

Det var uppstigning, tidigt som vanligt och jag skäms nästan att säga att jag är sist uppe av oss fem. Hemma i Sverige är det jag som väcker tuppen, men här i Japan så har de andra varit uppe sedan fyra-fem innan jag lyckas kravla mig upp ur sängen vid sex. Äkta hälften började stöka runt redan vid femtiden och vid sju så slängde jag ut honom och bad honom ta kidsen på frukost så jag fick duscha och göra mig i ordning.

Vid nio tog vi tåget Tokyo Metro Marunouchi till Ginza och det är faktiskt första gången som vi åkt till Ginza, som är en stadsdel i kommunen Chūō, Tokyo. Ginza är känt som en finare del av Tokyo med många varuhus, butiker, restauranger och kaféer och är rätt mycket dyrare än de ställen där vi brukar hålla till. Ginza är ett populärt utflyktsmål, speciellt på helger då den främsta genomfartsleden stängs av för trafik och fungerar som gågata. Innan gatan stängdes av så kördes det massor av pråliga bilar (läs: svindyra)  på gatorna och det märks verkligen att i Ginza vill man visa upp vad man äger och har.

Vi gick runt i en massa butiker men till slut så kände jag att det fick vara nog. Visst, det finns en hel del att köpa men jag har lite svårt att komma in i XS, som verkade vara den storlek som hängde framme.

Låt oss prata lite om skor. De flesta japanska kvinnor är alltid oerhört välklädda och verkar älska sina högklackade skor. Jag, som turist, är mer praktisk i mitt sinne, inte minst med tanke på att vi promenerar mellan 2,5-3 mil per dag. Jag förstår inte hur deras fötter klarar att gå omkring stilettklackar och alltför ofta händer det att man ser japanska kvinnor i alldeles stora skor. Du läste rätt. De går omkring i för stora skor, och gången blir därefter.

Prova själv att sätta på dig ett par högklackade skor som är ett par nummer för stora och försök gå normal gång. Detta är är ett fenomen som har fascinerat oss sedan vi kom till Tokyo första gången, så jag var tvungen att googla och ta reda på varför.

Det visar sig att japanska skor säljs i storlekarna S, M och L (jag kollade, och det stämmer) och eftersom japanska kvinnor (som de flesta andra kvinnor – mig inräknat) älskar skor och vill ha snygga skor, så köper de ett par för stora skor – eftersom de inte finns i deras storlek. Oerhört fascinerande och jag är så glad att det finns passande skor till mig på hemmafronten.

Innan lunch så delade vi på oss. Emma och Robin gick iväg åt ett håll och vi på ett annat. Vi har liksom gett upp det här med att äta gemensamma luncher, för med fem starka viljor så kan vi inte enas hahaha. Efter lunchen letade vi oss fram till en bar som jag fått tips om, 300bar. Allt kostar 300 yen, mat som dryck. Baren har fått stora rekommendationer av Tripadvisor, men vi var där inne i högst 10 minuter då det var alldeles för rökigt för vår del, men nu har vi upplevt det.

Därefter lämnade vi Ginza och begav oss ner mot Komatsus huvudkontor. Företaget jag arbetar för säljer Komatsu och som en kul grej hade jag köpt en t-shirt och lovat att jag skulle ta mig till huvudkontoret och ta en bild. Det kändes som om vi gick i timmar, men vi lyckades hitta dit, utan närmare vägbeskrivning. Det är tur att min man har inbyggd GPS i huvudet för hade jag försökt ta mig dit på egen hand så hade jag nog fortfarande hållit på.

Därefter blev det tåg tillbaka till Shinjuku och en välbehövlig kopp iskaffe och mochi. Jag älskar mochi, som är en en söt riskaka fylld med söt bönpasta. Jag vet att det låter räligt i mångas öron, men jäklar vad gott det är.

Här finns mer att läsa om vår Japan-resa

Tokyo 2018 – dag 4 – Nikkō Tōshō-gū, Ōya Stone Museum och Buddha
Tokyo 2018 – dag 3 – Ueno Zoological Gardens
Tokyo 2018 – dag 2 – Långpromenad och Kasukabe Rotaryklubb
Tokyo 2018 – dag 1 – Shinjuku

Glutenfri pizza med kronärtskocka och parmaskinka

Åh, har varit så sugen på pizza, så jag handlade hem ett glutenfritt pizzakit. Fick mig dock ett gott skratt när jag packade upp den färdiga botten från paketet för det var en pizzabotten för en person. Nåja, vi delar. Det är inte mer än så.

Har du testat att göra egen glutenfri pizzabotten eller köper du färdig, som jag? Varken jag eller äkta hälften blev dock imponerad av smaken, utan upplevde att det mest smakade potatismjöl. Vi åt inte ens upp den lilla pizzan på grund av bottnen, så jag ska definitivt göra egen glutenfri pizzadeg i fortsättningen.


Själva toppingen var dock god. På med färdig pizzasås, toppa med kronärtskocka, lite parmaskinka och en näve veganost. Sätt in i ugnen cirka 8-10 minuter.

 

Tokyo 2018 – dag 4 – Nikkō Tōshō-gū, Ōya Stone Museum och Buddha

Klockan sju på lördag morgon fick jag krama om Rie igen och det var ett kärt återseende. Det är otroligt att det är 2,5 år sedan vi sist sågs. Vi körde norrut mot Nikko och under den 2 timmar långa bilresan  fick vi njuta av ett helt otroligt, vackert japanskt landskap. Efter att mest ha sett höga skyskrapor så var det härligt att komma ut i naturen igen.

Framme i Nikko visade det dig att vi skulle besöka Nikko Toshigo Shrine och jag måste få säga att det är ett av de mest fantastiska platser och byggnader jag någonsin besökt. Detta tempel finns med på UNESCOS världsarvslista och byggdes 1617 under Edo-perioden när Hideada var shōgun . Årliga vår- och höstfestivaler är kända som ”processioner av tusen krigare” och en stor del av skönheten kring byggnaderna är också den rad av höga träd som omfamnar allt, kallad Cedar Avenue of Nikkō.

Hundratals stentrappsteg leder genom den gamla skogen upp till Ieyasu-graven och jag kan lova att det var jobbigt att gå i trapporna. Tack och lov så stod det en dryckesautomat uppe på toppen och det var välbehövligt att släcka törsten. En torii på toppen bär ett kalligrafi, tillskrivet kejsaren Go-Mizunoo. En örn av brons innehåller rester av Tokugawa Ieyasu. Helt otroligt. Utsikten var slående vackert och jag är så tacksam att Rie och hennes man tog med oss hit så vi fick uppleva denna plats.

Med hörlurar i öronen gick vi helt andäktiga från byggnad till byggnad och lyssnade på den engelsktalande guiden och vid dåvarande stall fanns det utskuret tre visa apor – inte se, inte tala och inte höra – en traditionell symbol i kinesisk och japansk kultur.

En rolig detalj var att allt var färdigbyggt, utom en pelare som avsiktligen satts upp och ned. En färdigbyggt byggnad kan reta gudarna men i och med att pelaren sattes upp och ned så visade den att byggnaden inte var färdigbyggd.

På platsen fanns också en vacker fem-vånings pagod, som 1650 donerades av en daimyō, men den brann ned och byggdes om 1818. Varje våning representerar ett element – jord, vatten, eld, vind och aether (tomrum) – i stigande ordning. Inuti pagoden hänger en central shinbashira-pelare från kedjor för att minimera eventuella jordbävningsskador.

Efter att ha fått uppleva historiens vingslag så körde vi mot Omyia där vi, hör och häpna, åt lunch på Poulpe och allt var gluten- och mjölkfritt. Jättegott.

Därefter åkte vi vidare till Oya Stone Museum och det var ännu en mäktig upplevelse.

Ōya Stone är en vulkanisk sten som bara finns i Oya. Stenen är inte bara känd för sin mångsidighet som byggmaterial, den varma konsistensen och dess färg, utan också för att vara helt brandsäker och värmeabsorberande. Ōya kan bara hittas i ett område 4 kilometer (öster och väster) samt 6 kilometer (norr och söder) om staden Ōya, nära Utsunomiya, och det finns reserver på cirka 600 miljoner ton. Den gamla gruvplatsen har nu omvandlats till ett historiskt museum och man arrangerar till och med konserter och bröllop i den fantastiska gruvhallen. Utställningen visar gruvans långa historia sedan 1700-talet och den underjordiska grottan, som täcker 20.000 kvm, är tillräckligt stor för att passa en basebollsplan.

Det var kallt att ge sig ned i underjorden, men vilken känsla att gå omkring där. Gruvan var aktiv mellan 1919 till 1986 och fram till 50-talet karvades allt ut för hand. Här har män slitit och under en period karvade varje man ut tio stenar per dag, baxade upp dem på ryggen, knöt fast stenen med ett rep och bar upp stenen till ytan. En sten vägde omkring 70 kilo. Ofattbart.

Inte långt ifrån museumet finns en helt otrolig stor Buddha av sten – Heiwa Kannon. Den är 27 meter hög, utskuren från berget, och hyllar de som dog under andra världskriget. Den tog 6 år att färdigställa och man blir helt andäktig av åsynen. Och naturligtvis finns det blommande körsbärsträd.

På hemvägen stannade vi till vid ett rastställe och japanska rastställen är helt annorlunda från våra rastställen. Det finns restauranger i överflöd, små roliga butiker och massor av krimskrams.

Väl framme i Tokyo körde vi till en matbutik och där shoppade jag loss en massa ingredienser som jag ska ta med hem. Allting är så billigt, 12 bitars sushi för 40 kronor. Jösses. Och vilka roliga saker de har i sina matbutiker.

Vi har haft en helt fantastisk dag och är så oerhört tacksamma och glada för allt som Rie och Morifumi visat oss. Japan är så vackert, med stora kontraster mellan nytt och gammalt, och det är väl det som gör att vi ständigt återkommer.

Mjölkfri matsedel vecka 15 2018

Det är fantastiskt kul att resa men tröttheten när man kommer hem är obeskrivlig. Vi kom ju hem i tisdags eftermiddag, runt 15.30 och klockan 18.00 sov jag. Jag var helt slut. Jag vaknade kl 23.00 och låg sedan vaken tills det var dags att gå upp och fixa mig i ordning till jobbet. Onsdag, same shit. Torsdag lyckades jag hålla mig vaken till 21 men vaknar ändå runt 23.00. Helt galet. Vi har försökt vända tillbaka dygnet och den enda fördelen är ju att äkta hälften har samma dygnsrytm som jag, det vill säga, han sover inte bort helgen. Ha en skön söndag på er – det ser ut som om det kommer att bli varmt idag!

 


Mjölkfri måndag den 9 april

Pytt med ärtpuré

Mjölkfri tisdag den 10 april

Stekt torskfile med granatäpplesås

Mjölkfri onsdag den 11 april

Quornpizza

Mjölkfri torsdag den 12 april

Köttfärssoppa

Mjölkfri fredag den 13 april

Svart bönpasta med skinksås

Tokyo 2018 – dag 3 – Ueno Zoological Gardens

Vi sover verkligen inte bort dagarna i Tokyo. Oftast vaknar vi redan vid fem, men idag var det sovmorgon till klockan halv åtta. Ljuvligt. Innan vi kom iväg för att handla frukost så började det skaka rätt rejält under fötterna på oss och jordskalv drar verkligen igång illamående hos mig. Jag blir snurrig i skallen av rörelserna och tycker att allting virvlar runt mig. Det sätter sig direkt på mitt balanssinne och jag mår som skit hela dagen och tycker att marken skakar konstant under mig. Rädd har jag aldrig blivit, än så länge, utan jag är mest förundrad över att marken skälver under mig. Senare på kvällen så kollade jag vilken magnitud som skalvet haft och det låg på en 5:a.

Efter frukost på macka och iskaffe gick vi iväg till Shinjuku Station där vi tog den gröna JR-linjen från spår två. Den gröna JR-linjen är den vi linje utnyttjar mest under vår vecka i Japan och den går i en cirkel runt olika stadsdelar som Shibuya och Harajuku. Den här gången skulle vi till Ueno och Ueno Zoo och resan tog drygt 25 minuter

Att åka tåg i Japan är en enorm skillnad jämfört med i Sverige. Trots att det är enormt mycket människor är det väldigt tyst och man ställer upp sig i en rak linje och väntar på att alla klivit ut innan man själv kliver in. Väl inne i tåget så respekterar man att man ska vara tyst och här förekommer inga högljudda samtal. Me like. Just själva respekten gentemot sina medmänniskor är något jag saknar här hemma där allt (i många fall) verkar handla om me, me, me.

Väl framme i Ueno var det bara ett par minuters promenad till parken och det var bara att konstatera att fler än vi var intresserade av att titta på panda. Det var vansinnigt långa köer, men jisses så fort det gick. Efter drygt 15 minuter var vi framme i entrén där man köpte sina biljetter i en automat.

Ueno Zoological Gardens är Japans äldsta djurpark. Den grundandes redan 1882 och har vuxit enormt under åren. Parken är otroligt stor och körsbärsträden fullständigt bågnar av alla blommor som exploderar i alla olika färger. Alla försöker att hitta den mest magiska vinkel under körsbärsträdens grenar och det är så vansinnigt skönt med varma, fläktande temperaturer. Jag förstår varför japanerna älskar sina körsbärsträd. Det är så vackert.

Massor av människor hade tagit sig ut till parken för att fira ”Hanami” (körsbärsblomning), och i samband med det arrangeras en picknickfest för att njuta av körsbärsblomningar. Det var så många som satt under körsbärsträden med sin picknickkorg och vi hade en helt fantastisk dag i Ueno.

Till lunch blev det fantastiska nudlar som smaksatts med kanel och efter att jag käkat upp nästan allt insåg jag att det även fanns bläckfisk i rätten. Som det kan gå, då har jag ätit det också. Vi blev också roade av en komiker/trollkarl och det var roligt. Hela parken sjuder av liv och alla njuter av att bara vara där, körsbärsträden och våren. Matstånd finns det överallt och på ett av ställena kunde man köpa en japansk pannkaka fylld med kål.

Det fanns ett flertal tempel i och kring parken och Toshogu Shrine (東照宮, Tōshōgū) är otroligt vackert. Det är viloplats för Tokugawa Ieyasu, grundare av Tokugawa Shogunate som regerade under 250 år, fram till 1868. Inne i parken finns även en fem våningar hög Pagod (höga, smala hus).

Efter att ha tagit tåget tillbaka till Shinjuku stannade vi till vid det stora varuhuset Lumine Est som är en dröm för alla som gillar att shoppa. 10 våningar med drygt 300 butiker och ur alla butiker dånar det musik så högt att trumhinnorna nästan sprängs. Det är inte många ur personalen som pratar engelska men det går att göra sig förstådd med teckenspråk och mycket vänlighet.

På kvällen bestämde vi oss för att testa en helt ny restaurang så vi slank in på ett mysigt ställe. Allting var på japanska så vi tittade på bilderna och pekade. Jag fick en skål med nudlar och fläskkött och det var sagolikt gott.

Nicklas trodde han fick en skål med nudlar och groddar, men det visade sig att groddarna var små vita fiskar. Om det var gott, mmmmmm, vi kan väl säga som så. Han åt inte upp allt, och Nicklas brukar inte vara kräsen.