Home » Blogg » Rädd att flyga?

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Rädd att flyga?

Vi svenskar är ett resande folk men tillhör du skaran en av fyra som är fruktansvärt rädd att flyga? Så pass rädd, att du låter bli att resa någonstans? Been there, done that. Jag hade sådan fobi mot att sätta mig i ett plan, att jag inte ens, utan att börja hyperventilera, kunde möta någon på en flygplats. Det gick så pass långt att jag i flera års tid hade mardrömmar att jag jagades av plan. En period bodde vi under ett flygstråk och att höra ljudet av plan somfällde ned hjulen strax innan landning, gjorde att jag vaknade många tidiga morgnar med skräck i ögonen.

Att vara rädd att flyga låter i mångas öron löjeväckande för det är väl bara att skärpa till sig och spänna fast sig i stolen. Och det finns ju hundratals artiklar om hur man ska bota sin flygrädsla, så det är bara att läsa på. Visst, att identifiera sin rädsla, förlita sig på säkerheten och läsa på om planet samt att inte stressa eller gud nåde, dricka alkohol – som bara gör resor sju gånger värre – låter ju betryggande, men ibland så hjälper inte det. Rädslan sitter djupare än så.

Jag flög inte på över 15 års tid och jag tror min riktiga flygrädsla drog igång efter den 11 september då jag insåg vad folk (läs: idioter) kunde göra med ett flygplan.

Vi avstod från att resa och höll oss alltid till på hemmaplan, men till slut kom jag till insikt att jag måste  ta tag i min flygrädsla, då den begränsade mig så mycket, inte minst i mitt arbete.

Inför varje resa var jag paniskt rädd och la fram viktiga papper, för jag visste ju att jag skulle dö i en flygkrasch. Om jag skulle hämta upp någon på en flygplats ville jag inte gå in då jag visste jag skulle börja hyperventilera. Ja, bara att prata om att flyga, fick mig att gå igång. Ju längre jag avstod från att flyga, desto värre blev min rädsla och jag började förstora upp saker och ting.

Jag glömmer aldrig en flygning jag gjorde med en kollega, då jag hörde en smäll och gråtande fick fram: ”är detta normalt”. Han trodde att jag sa ”får vi mat” och jag fick till svar ”nej, det tror jag inte”. Snacka om en helvetesresa då jag trodde att vi var på väg att störta. Kläderna var plaskvåta och damen bredvid mig måste ha trott att hon satt bredvid någon som var på väg att gå in i psykos.

Vändpunkten kom när jag under en kort period hade tre resor framför mig. Den första var till Holland  och efter att jag fått möteskallelsen så satt jag på jobbet och skakade. Jag var så rädd inför tanken på att sätta mig på ett flyg. Genom att surfa så hittade jag att det gick att åka tåg, så jag bokade nattåg mellan Köpenhamn och Utrecht. Resant tog nästan 15 timmar, vilket innebar att jag istället för att vara borta två dagar var borta fyra. Jag kommer ihåg att jag under tågresan funderade på vad jag sysslade med och att jag måste ta tag i min flygrädsla.

Resa nummer två var till Detmold i Tyskland och dit var jag tvungen att flyga. Med på resan åkte även min dåvarande chef och jag hyperventilerade redan på flygplatsen. När planet drog igång på startbanan så grät jag hejdlöst och försökte få kontroll på andningen medan jag krampaktigt höll min chef i handen, hela resan. Jag var ett totalt vrak när vi kom ner till Tyskland och det värsta var att jag visste att jag skulle på ett plan två dagar senare igen.

Flygresa nummer tre, nu till England, närmade sig och sex veckor innan resan blev jag inkallad till min VD som hade förstått hur rädd jag var. Han erbjöd att företaget skulle betala för en flygrädsleutbildning och det var helt fantastiska nyheter då jag redan börjat fundera i de banorna. Dottern var i Japan och eftersom vi lovat att vi skulle hälsa på henne så var jag tvungen att ta tag i detta. Jag ville inte längre låta flygrädslan ta så stor del av mitt liv.

Jag surfade runt och hittade en tredagars-utbildning i Stockholm på ett företag som hette AviaSafe, där grundaren själv arbetat som flygvärdinna och nu var utbildad psykolog. Företaget finns dock inte längre, då kvinnan bakom utbildningen avled för ett par år sedan, men surfa runt så kommer du att hitta utbildning.

Kursen gick ut på att man under tre dagar ska komma över sin flygrädsla genom flygförståelse, aktiv stresshantering, mental träning, fakta och insikt i flygoperativ verksamhet. Det ingår pass i träningskabin, besök i flygplan och hos flygtrafikledning samt simulatorflygning tillsammans med flyginstruktör – och dag två, när jag satt bakom spakarna på en MD80 var bland det häftigaste jag någonsin gjord.

Utbildningen hölls på SAS Flight Academy på Arlanda där träningen blev mycket realistisk och i en miljö där man inte kunde fly undan flygplan. Det finns flygpersonal precis överallt och utanför utbildningslokalens fönster så startade och landade plan. På nätterna bodde jag i ett litet hotell bredvid akademin och där bodde piloter från när och fjärran. Under tre dagar så andades och levde jag flygplansmiljö och det blev en stor vändning för mig.

Kursen avslutas med en examensflygning och vi flög till Göteborg. Bredvid mig hade jag en flygkapten och det var enormt tröstande att sitta bredvid någon som kunde berätta vad som hände. Jag flög utan att hyperventilera! Och genom att gå kursen hade jag fått verktyg som fick mig att hantera – och våga möta – min rädsla.

Så var det dags att flyga till England med ett par kolleger och redan innan vi flög så hade jag kollat upp vilket plan vi skulle flyga med. Det var MD80 (precis samma plan som ingått i vår träning) och det kändes mycket tryggt. MD80 var SAS slagskepp och fanns med i deras flygplansflotta sedan 1985 men i oktober 2013 slutade man flyga med dem.

Vilken skillnad det var att flyga trots att det måste ha varit en av de stormigaste dagarna. Jag flög utan att hyperventilera, utan rädsla och jag mådde så bra när vi kom fram. Jag märkte inte ens av hur det vinglade till i luften utan bara koncentrerade mig på min andning och att visulisera en plats där jag kände mig trygg. Saker som vi fått lära oss under utbildningen. För första gången på alla dessa år tyckte jag att det var kul att flyga.

Elddopet kom i april 2014 då vi flög till Japan. Att sitta fastspänd 10 timmar på ett plan hade varit helvetiskt om jag inte gått igenom denna utbildning, men det var en helt fantastisk flygning.

Jag är stolt över mig själv att jag tog tag i, och motade bort den rädsla som verkligen begränsade mitt liv. Idag kan jag säga att jag älskar att flyga och vi har sedan dess flugit till Japan ytterligare två gånger, flugit till Polen, Frankrike samt gjort en del andra kortare flygresor. Att flyga är skoj.

På kastrups flygplats minuterna innan vi boardar planet.
Planet som tar oss till Tokyo

 

2 kommentarer

  1. Anna | boihusbil säger:

    När en rädsla tar så mkt plats och energi är det nog bra att försöka göra nåt åt det. Jag älskar flygplatser, alla är i rörelse, på väg.. underbar atmosfär. nu blir det mkt mindre flygningar, då husbilen tar oss dit vi vill för det mesta. Önskar dig många härliga resor där du själv kan välja transportsättet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *