Home » Blogg » Utflykter

Kategori: Utflykter

Julshow i Blekinge

Hej! Hur har ni det så här på fredagskvällen? Jag är på ett toppenhumör och skön musik rullar ur högtalaren. Nu väntar jag hem äkta hälften och när han kliver in genom dörren blir det sen middag. Den gångna veckan har varit bra och förutom att jobba så har jag hunnit med att klippa och slinga håret, varit på störtskön ansiktsbehandling och vaxat bort det som inte ska vara där det envisas med att vara, julhandlat, beställt lite sköna prylar och så har jag lagat mat så att brandvarnaren gått igång. En helt vanlig vecka med andra ord.

Förra helgen var vi i Blekinge för att se en fantastisk julshow där skönsjungande brorsdottern uppträdde med ett härligt gäng. Showen var magisk och artisterna gjorde verkligen allt för att vi skulle komma i julstämning trots att blåst och regn ven runt husknuten. Julmaten var god och de hade gjort en mjölkfri Janssons Frestelse till mig vilket jag verkligen uppskattar.

 

Vi hade bokat in rum och efter att ha tittat på bilder så fick jag för mig att vi skulle bo på ett härligt hotell. Så var inte fallet. Jag lovade min mamma – i ett svagt ögonblick – att jag inte skulle klaga, så då gör jag inte det genom att namnge stället, men låt oss säga så här, det var långt ifrån sina glansdagar på 70-80-talet. Och jag säger det med ett leende. Jag har visat bilderna från byggnaden och de som har sett dem har inte trott sina ögon. Ja jösses.

När vi parkerade bilen så vände jag mig med fasa mot äkta hälften och sa: Det är väl verkligen inte här vi ska sova? Jodå, vi fick nycklar och sedan var det bara att bege sig mot rummet. Att gå in i rummet kändes som att kliva tillbaka in i åttiotalet då jag flyttade in på folkhögskola. Även då var rummet avskalat,  trist och utan gnutta kärlek lagd på att dekorera ett inbjudande gästrum. Toalettdörren gick inte att stänga och avsaknaden av madrasskydd gjorde  ju inte sitt till. Ja jösses. Vi kunde inte annat än att skratta.

Julshowen var toppen, sällskapet fantastiskt roligt och maten var god – så rent sammanfattningsvis så var det en kul helg :).

 

 

Julbord på Elisefarm

Min mans arbetsplats bjöd på julfest, så i lördags eftermiddag begav vi oss mot Fogdarp (i Höörs kommun) och Elisefarm. Hit har vi kört förbi många gånger, men det har aldrig blivit så att vi stannat till.

Jag tror det beror på att jag alltid trott att det bara varit en golfklubb och jag har inget som helst tålamod att stå  och putta på bollar. Golfare i sig själv är ett eget släkte (min egen personliga åsikt och behöver såldes inte överensstämma med någons annans…) och jag kommer ihåg när före detta kolleger började prata golf – jag fattade nada. Däremot så spelar äkta hälften och sonen gärna golf, men jag har inget eget intresse av att putta på en boll. Ut och gå på banan, ja gärna, men stå och slå med en golfklubba, nej tack. Och där ramlade jag in på ett villospår, men innan jag avslutar det kan jag berätta att Elisefarm GC har blivit sedd till en av världens nästa nya banor av Golfer Magazine. Det är inte dåligt det.

Elisefarm är en engelskinspirerad herrgård med anor från 1700-talet som har förvandlats till en högklassig anläggning med hotell, restaurang, konferens, golf och spa. Restaurangen är med i Skånska matupplevelser, ett nätverk av krogar som lyfter det bästa ur det skånska köket med menyer som följer säsongens utbud. Och jag kan förstå varför de hamnat i boken – jösses så gott allting var. I den västra flygeln kan man njuta i spaavdelningen med exklusiv jacuzzi klädd i svart skiffer, rymlig bastu, keramikbeklädda fotbad, behandlingsrum och på utsidan väntar ytterligare en jacuzzi, bastu samt en utomhuspool med glastak. Den här gången testade vi dock inte spaavdelningen utan vi njöt bara av god mat och sköna sängar.

Nåväl, när vi fick inbjudan bestämde vi oss för att göra en liten lyxweekend av helgen så vi checkade in i ett helt bedårande rum, som låg i en byggnad som kort och gott hette Stallet.

Stallet är en riktig, skånsk gråstenslänga som tidigare varit tjänstebostad. Huset är inrett i två plan, nedre våningen har fyra stora dubbelrum med välvda stallfönster som är nygjorda i teak. På övre våningen  finns det sju dubbelrum och beroende på årstid så ser man Ringsjön och golfbanan från i stort sett alla rum.  Det var ett stort, lyxigt rum och riktigt mysigt.

Jag hade på mig en jättesöt blå spetsklänning och jag vet inte om jag ska dra historien hur den klänningen blev köpt, men att gå och handla med dottern har onekligen sin charm och det gäller att vara tjockhudad. De första klänningarna som bars fram av dottern var inte bra, milt sagt, och när jag frågade om hon verkligen tyckte de var snygga (för det tyckte inte jag att de var) så fick jag till svar att näää, det är de inte men de passar en i din ålder…. hahaha! De klänningarna köptes inte.

Vi började med glöggmingel och jobbprat i Annexet och efter två timmar var det dags för julmiddag i herrgården. Och vilket julbord. Det var inget överflöd utan alldeles lagom och all mat var lagad med kärlek. Eftersom både jag och äkta hälften äter specialmat blev vi guidade av gårdens kock som hade stenkoll på vad maten innehöll. Det fanns ett stort utbud mjölkfri mat – och glutenfri för äkta hälften. Revbenspjällen fick det att vattnas i munnen på mig och formligen smälte i munnen. Gud så goda de var. Eftersom vi var ett rätt litet sällskap så kunde vi sitta tillsammans och det var många glada skratt.

Atmosfären på Elisefarm är helt underbar och jag älskade alla juldekorationer. Servicen var helt otrolig och vi fick en fantastisk kväll tillsammans. Hit kommer vi att åka igen, inte minst för att njuta av den fantastiskt tillagade maten, atmosfären och den höga servicenivån.

 

Brunsch på Torna Hällestad Lanthandel

Lördagen inleddes med brunsch på Torna Hällestad Lanthandel och besöket kan sammanfattas som brunsch i lantlig och avslappnad miljö. Varje lördag och söndag dukas det upp brunsch mitt i lanthandeln och själva miljön är jättemysig och rustik. Vilken härlig pärla det finns i den lilla byn.

Vi hade hört mycket gott om brunschen i Torna Hällestad, så jag var ute i god tid för att boka in mig, äkta hälften och mina föräldrar. Och jag var så hungrig när vi anlände dit vid elvatiden. Oh my god – feed me.

Vi blev placerade vid ett bord alldeles vid ingången och när det blåser kallt ute är det inte helt optimalt, även fast det fanns en värmeanläggning alldeles intill vårt bord. Varje gång som någon kom in i den mysiga butiken och dörrarna öppnades, så drog det kallt, så jag satt med jackan på under hela måltiden. Men, vi var alla överens om att detta måste vara en guldgruva när det råder varmare temperatur ute. Atmosfären och den rustika inredningen är ljuvlig, så jag kommer helt klart att prova restaurangen. Miljön är bedårande.

Jag förstår att det är en fullständig mardröm för alla restauranger att få mig och min familj på besök, för vi är krävande med tanke på alla våra matallergier. Jag hade förvarnat redan vid beställning om våra allergier och blev lovad att det skulle finnas information om vad maten innehöll. Så var dock inte fallet, men när jag frågade så fick vi information. Stjärna till er som hade full koll. Köttbullar och korv hade stekt tillsammans och eftersom det fanns vetemjöl i korven så blev vi erbjudna att de skulle steka nya köttbullar så det inte blandades med korven. Guldstjärna. Det är service det.

Matutbudet var dock tämligen begränsat, men å andra sidan så kanske jag äter som en sparv. Jag betalade 195 kronor för nedan macka (eller rättare sagt, min pappa betalade, då det var de som bjöd). Det vi saknade var en varmrätt då både korv, köttbullar och grönsaker inte var tillräckligt varm, trots att vi anlände vid första sittning klockan elva. En dag som denna hade det varit gudomligt med en varm gulaschsoppa, för brödet som serveras på Torna Hällestad Lanthandel är en ren dröm. Mmmmmmm. Har man däremot inga allergier så finns det hur mycket som helst att välja bland.

Min rekommendation: visst ska du göra ett besök på Torna Hällestad Lanthandel om du har vägarna förbi. Atmosfären är unik och den väger nästan över att sparsamt utbud. Och, vi blev mätta.

Kivik och äppelmarknad

Det är något magiskt med Österlen som sakta drar oss in, gång efter gång. Jag vet inte om det är luften, landskapet, stillheten eller närheten till havet, som är de största dragkraften, men faktum är att vi funderar på om inte Österlen vore något för oss. Dock inte nu, då vi båda arbetar mycket och länge, men kanske senare. Vår sommarstuga i Blekinge var den absolut bästa retreat för mig. Där kunde jag stanna upp, få ner pulsen och bara njuta av här och nu. Samma känsla infinner sig när jag kommer till Österlen, så det kan vara nästa plats för oss. Vi rör oss dock med små steg, för i detta skedet av livet är det svårt att fatta nya beslut.

Förra helgen begav vi oss mot Kivik och vi hamnade mitt i planeringen av kommande Äppelmarknad. Vi njöt av vind och friska fläktar och jag älskar hösten. Äntligen kan jag andas. Halsduk och handskar på, och sedan är det bara att röra sig fritt. Jag tror att hösten är den bästa av alla årstider och det kanske beror på att jag är född i september. Vem vet.

Vi tog en lunchpaus på Buhres restaurang och jag beställde en räkmacka, medans son och äkta hälften tog stekt strömming. Räkmackan omvandlades till en räksallad eftersom brödet innehöll filmjölk, men det gick lika bra det. Så fort tillfälle ges så äter jag räkmacka. Det finns liksom inget annat alternativ.

Därefter begav vi oss mot Kiviks musteri och fick handlat hem lite drycker och andra godsaker. När Nicklas och Emma var små så gjorde vi ofta utflykter till Kiviks Musteri och vi avslutade alltid dagen med en picknick nere vid havet. Vi hade inte speciellt mycket pengar vid den tidpunkten men jag hade alltid med mig något hemmabakade kakor och mackor. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde, för att vi aldrig kunde gå ut och äta,  men pratar jag med barnen idag, så minns de dessa små utflykter med glädje, då vi alltid var närvarande. Jag önskar att jag haft den visheten då de var små, så att jag slapp må dåligt då.

Idag var det dags för Kivik igen då Äppelmarknaden gick av stapeln. Vi hade inte tänkt åka hit, då det är alldeles för mycket folk, men då ett av mina recept fick vara med och delta i äppelkakstävlingen, så åkte vi iväg. Och vi njöt av morgonen och dagen.

Och, är du nyfiken på den äppelkaka som var med i tävlingen, så hittar du den här.

Ringsjö Wärdshus

För ett par helger sedan var vi bjudna till Ringsjö Krog och Wärdshus och det var så mysigt. Vi har passerat det så många gånger, utan att stanna, och jag är så glad att vi fick möjlighet att komma hit i samband med ett födelsedagsfirande. Restaurangen är en liten pärla och ligger så vackert vid Ringsjöns strand.

Dagen till ära så sken solen och det var så varmt och skönt när vi tog en promenad i omgivningen. Värdshuset drivs av Lena och Boris Levin och maten är verkligen kärleksfullt lagad. De är så måna om att alla ska få gott att äta, även som födoämnesallergisk och jag kände mig så trygg i deras händer. De hade stenkoll på allt.

Till förrätt fick vi plocka en silltallrik, men jag tog bara några bitar eftersom jag visste att det skulle vankas både varmrätt och efterrätt. I vanliga fall så äter jag mig mätt på sill men det var liksom bara att dra ned på tempot. Det fanns så många roliga sillsorter och det var såååå gott.

Till varmrätt blev det stekt tupp, som är husets paradrätt och jösses vad god den var. Under tuppen låg lite fräst kål och den, tillsammans med gurka och gelé, gjorde att jag slickade tallriken ren. Mmmmmm. Hit skulle jag kunna återvända bara för att äta tupp.

Till efterrätt fick vi färska bär som varvats med sojagrädde och det var en härlig avslutning på en mäktig måltid.

Hit kommer vi definitivt att åka flera gånger och det är en bra utflykt om man är ute och åker mc på vägarna.

 

Brunch på Örenäs Slott

Minstingen i familjen fyllde 22 i söndags och bjöd ut oss på Brunch på Örenäs Slott (tolka det rätt, hon bjöd ut, vi betalade hahaha). Ett slott som man poetiskt kan beskriva att det ligger mitt emellan hav och land. Örenäs Slott ligger i Glumslöv, inte så långt från Landskrona och det går att ta sig dit med tåg, om man så önskar.

Det är ett hotell- och konferenshotell och erbjuder många skiftande paket, allt från lyx till golf. Det finns 115 hotellrum, en stor restaurang och 21 konferensrum och det mesta av detta finns inte inne i själva slottet, utan i ett tillbyggt annex strax intill slottet. Inne i slottet finns en festvåning, restaurang, fyra salonger samt ett fåtal slottsrum och en mastersvit. Till anläggningen finns även en utomhuspool och varma badtunnor.  Huvudbyggnaden ligger cirka 60 m ovanför havet och från den vackra uteterassen bjuds man på en fantastisk vy där man kan se Ven, danska kusten och Köpenhamn.

Varje söndag (med vissa undantag) erbjuder slottet en brunchbuffé som täcker in alla dagens måltider. Allt från hembakat bröd till massor av kallt smörgåsbord med olika sorters lax, sill, kallskurna favoriter och ett stort urval av grönsaker och färsk frukt. På den varma buffén finns det uppdukat minst tre varma alternativ med goda tillbehör. Efteråt bjuds både ostbricka och ett tilltaget dessertbord med favoriter som pannacotta, bärpaj, pannkakor och frasiga våfflor.  

Ordinarie pris är 295 kronor per person och som boende gäst kostar det endast 199 kr.

Vår reflektion: 

Fantastiskt mysigt slott med bra restaurang. Omgivningen är otrolig och man har en fantastisk utsikt. Skulle gärna vilja sitta på terassen och läppja på ett glas bubbel. Eller boka in mig på en lyxhelg.

Redan vid bokning (via formulär på hemsidan) informerade vi om våra allergier (3 mjölkprotein och 1 mjölkprotein-gluten) så att det inte skulle uppstå några frågor.

När vi blev ledsagade till vårt bord förstod vi att denna information inte hade nått ut till restaurangen eller serveringspersonalen. Jag frågade vad vi kunde äta, men då hon inte visste detta så skulle hon hämta någon från köket som skulle berätta det för oss.

Detta glömdes dock bort, men jag var så fräck så jag lyssnade på ett samtal från bordet bredvid oss – det fanns fler än vi som hade någon form av födoämnesallergi. Den person man hämtade från köket kunde dock inte tala om vilken varm mat som innehöll gluten. Två gånger frågade jag efter glutenfritt bröd, men även detta glömdes bord. Eller så fanns det inget, så till slut så valde vi bort bröd. Vi blev mätta ändå.

Så just den här biten är ett stort bekymmer. Det enda stället där det framgick vilka allergener maten innehöll var dessertbordet, som fyra av oss fem kunde glömma, eftersom det inte fanns något alternativ överhuvudtaget (förutom massor av frukt) .

Jag vill poängtera att det är absolut inget fel på maten för den var mycket god och fräsch – av det jag vågade äta, då jag körde med gissningsleken. Ett stort minus är att det inte framgår någonstans vilka allergener maten innehåller. Inte heller var serveringspersonalen påläst, Läs gärna 100% mjölkfri varför jag tycker det är så viktigt att ALLA som jobbar med mat vet vad den innehåller.

Vid betalning påtalade jag detta och personalen var mycket förstående och förstår problemet. Så av den anledningen kan jag inte rekommendera söndagsbrunchen på Örenäs Slott – trots att vi hade det jättemysigt – eftersom det blir till rena gissningsleken som kan bli till dödsleken om någon får en allvarlig allergisk reaktion.

Västra Hamnen, Malmö och turkisk mat

Det har varit 2,5 intensiva dagar sedan Mai anlände i onsdags och i fredags förmiddag hann vi med Västra Hamnen innan vi vinkade av henne på tåget som tog henne mot Kalmar, där hon bodde ett år som utbytesstudent.

Mai ville gärna se Turning Torso så vi tog med henne till Västra Hamnen som är en mix av gammalt och nytt. Tidigare var området ett sunkigt industriområde men idag är det en havsnära och attraktiv stadsdel och startskottet för utbyggnaden av Västra Hamnen blev den europeiska bostadsmässan Bo01 som arrangerades 2001. Jag skulle absolut kunna tänka mig att bo där, på sommaren. Det är ungefär som strandpromenaden i Lomma. Jätteläckra hus och lägenheter, men jag tror inte det är så roligt när isvindar och snö drar in 🙂 (Fast, just nu sitter jag och tänker på snö, snö, snö – ge mig kyla).

Den mest kända byggnaden är Turning Torso, ritad av den spanske arkitekten Santiago Calatrava, som är en självklar attraktion med sin skruvade design och sina 190 meter över havet. För den som är intresserad så går det att besöka och se Turning Torso inifrån, men jag tycker att 195:- är rätt mycket för att åka upp och titta på utsikten. Det räcker gott och väl att se den vackra byggnaden från utsidan. För ett par år sedan så besökte jag Turning Torso och ett av de företag som låg i byggnaden, så jag tyckte inte det var värt pengarna att göra ett nytt besök.

Vi åt lunch på centralstationen och det var svårt att välja bland allt utbud, men till slut fastnade vi för turkisk mat på Sofra. Gud vad gott det var. Jag älskar falafel, som lär vara Malmös inofficiella maträtt. Vi har till och med en falafelfestival och National Geographic utsåg Malmö till åttonde bästa resedestination 2018 där falafeln var en orsak till varför Malmö är värt att besöka.

Vill du göra egen falafel så har jag ett recept här. En variant med ajvar finns här.

 

Besök från Japan

Strax innan sju begav vi oss mot Kastrup flygplats och vid åttatiden så fick vi krama om Mai, som hade en lång resa bakom sig. Hon flög först till Bangkok (6,5 timmar), där hon väntade i 8 timmar, innan hon sedan satte sig på nästa plan som i morse landade på dansk mark 11,5 timmar senare. Det var fantastiskt kul att träffa Mai igen och det är ju bara ett par månader sedan vi sist sågs, då i Tokyo.

Och vet ni, det regnade när vi kom ut från flygplatsen. Jag har inte sett regn på flera veckor så de få droppar vi fick, var välkomna.

Vi stannade först till vid Emmas jobb, så att ”systrarna” fick krama om varandra (Emma bodde i Mais familj när hon var utbytesstudent i Japan) och sedan körde vi hem. Efter snabb dusch så begav vi oss mot Österlen där Ales stenar är ett absolut måste. Upplevelsen på åsen, där havet möter himlen är rent magisk. Kåseberga fiskeläger är riktigt mysigt och tack vare att det nu finns parkeringsvärdar så slipper man trafikstök nere i hamnen. Skeppsättningen består av 59 stenar  och när man tröttnat på stenarna och utsikten, så kan man börja glida ned mot stranden. Den branta vägen kan vara lite förrädisk men det går att ta sig ned.


Lunch intogs, som vanligt, på Kåseberga Café & Bistro, och under tiden vi väntade på maten så drack vi säkert en liter cocacola var. Svetten lackade och jag var helt plaskblöt i hårbotten men det har ju knappast gått en dag sedan maj då man inte varit det höhöhö. Samtidigt som vi höll på att förgås av hettan på Österlen så fick vi rapport om skyfall som vräkte ned hemmavid, men över oss låg inte ett enda moln.

Mobiltelefonen var inte nådig med den här bilden, men det smakade bättre än det såg ut. Fish & Chips. Jag skippade såsen och saknade grönsaker men annars var det jättegott.

När vi var i Kåseberga passade vi på att köpa lite skön trädgårdskonst. Jag menar, den här skönheten passar ju oss som handen i handsken. I butiken fanns en AC-anläggning och både jag och Mai stod längre vid den och bara njöööööt.


Efter lunch och promenad i hamnen så satte vi oss i bilen och körde mot Smygehuk, som är en hamn och ett fiskeläge på Skånes sydkust. Det är också Sveriges och skandinaviska halvöns sydligaste udde så naturligtvis var vi tvungen att stanna där och ta en bild.


Mai visade sin fina klocka där visarna närmade sig tre och då är det ju fika, så visst tog vi en paus. Att fika klockan tre är något Mai har tagit med sig hem till Japan och hon älskar den svenska fikapausen. Visst är det en läcker klocka? Jag googlade och hittade fika-klockan här, och eftersom det inte är någon betald reklamlänk, så är det bara att klicka. Jag menar, den här klockan är ju så mycket roligare än Daniel Wellington-klockor som alla (inte jag) influencers gör reklam för….

Nu är ungdomarna ute och roar sig på Lomma Beach och i morgon väntar en ny dag. Själv så ska jag hoppa i duschen.

Romeleåsens dressincykling

Vilken härlig avslutning på en redan skön lördag. Sent på eftermiddagen, när värmen börjat bli behaglig, begav vi oss mot Romeleåsen där jag bokat in dressincykling. Alltså, att cykla dressing har i flera års tid legat högt upp på min ”att-göra-lista” och det är först nu som vi fått tummarna loss. Jösses vad kul det var, och vilken naturupplevelse.

Vi startade i Björnstorp och trampade oss fram längs Romeleåsens dalgång fram till Veberöd. Vi bjöds på ett mycket torrt, men blandat landskap och att trampa är så behagligt. Helt ärligt, hade det funnits dressinspår genom Sverige så tror jag att jag hade velat uppleva min sommarsemester på det sättet.

Det finns tre pass att välja mellan, förmiddag, lunch och kväll. Jag hade bokat in kväll för med tanke på den helvetiska (förlåt svenskan) som nu råder i Sverige så hade vi inte orkat trampa oss fram någon längre bit om vi startat tidigare på dagen. Vi startade klockan 17 från Björnstorp och det var helt perfekt. Eftersom man korsar en del vägar så gäller det att se upp, stiga av och leda dressinen över vägen.

Eftersom man åker fram och tillbaka på samma spår så råkar man ut för en del möten. Då byter man dressincykel och vänder den så att man kan fortsätta köra framåt. Vi fick en del möten och alla byten gick galant.

Det finns en rastplats ungefär halvvägs fram mot Veberöd men vi skippade den och trampade oss fram till Veberöd, där vi stannade till och drack litervis med vatten. Jag vet att det ser ut på bilderna som om jag bara sitter och latar mig och låter äkta hälften göra grovarbetet men faktum är att jag trampade nästan fram till Veberöd och att jag sedan trampade sista kilometern hem. Så jag trampade också 🙂

Att hyra en dressin kostar 300 kronor och då kan man vara en vuxen som trampar, en vuxen som åker samt ett mindre barn. Eftersom Nicklas var med så hyrde vi 2 dressincyklar. Mat och dryck kan förbokas,om man så önskar, men vi hade bara lite lätt fika med oss, eftersom vi skulle äta middag senare på kvällen. Är du sugen på att röra på dig, samtidigt som du får en fantastisk naturupplevelse, så kan jag varmt rekommendera cykeldressin.

Dunkers kulturhus och Kärnan

Jag var en sväng i Helsingborg igår och på temat stod att försöka hålla sig inomhus så mycket som möjligt. Helt ärligt, jag klarar inte den här värmen längre och gör allt för att slippa vara utomhus. Min kropp är inte gjord för dessa höga temperaturer. Jag beundrar alla som orkar ligga och steka sig, timme efter timme, på en strand. Jag klarade inte ens av det som barn och gör det definitivt inte nu som vuxen. Det som gäller är skugga och mycket vatten.

Nicklas och jag tillbringade förmiddagen på Dunkers Kulturhus och gick igenom utställning efter utställning.

Jag var mycket imponerad av den australiska illustratören Shaun Tan och hans utställning Lost Things. Så otroligt begåvad han är och jag som inte är speciellt förtjust i tecknade filmer gillade verkligen den kortfilm som visades. Vilken begåvning.

Miss Lyckat är en annan rolig utställning med inspiration från Museum of Failure. Där visas produkter och tjänster som på ett eller annat sätt anses misslyckade. Visste du att världens mest sålda bil från början skulle ha blivit marshmallows? Företaget Ahlgrens lyckades inte få till rätt recept och smeten blev för seg och hård, men den smakade gott. Man vågade lansera den godisbilen och ett misslyckade blev till en succé som idag är en storsäljande klassiker.

Lunch blev det i Dunker Bar & Matsalar och jag åt en jättegod grillade biff med ananassalsa. Vi hade en fantastisk utsikt och jag hade nog kunnat bli sittande där hela dagen, om det inte vore för att jag ville se Kärnan.

Sagt och gjort, vi tog oss upp mot Kärnan. Tornet är staden Helsingborgs stolta symbol och varumärke. För den som tar sig hela vägen upp till toppen (146 trappsteg) väntar en fantastisk utsikt över Helsingborg och hela vägen över till den danska kustlinjen. Det var helt otroligt att se Helsingborg från ovan och alla trappsteg var värt att krafterna tog slut i värmen.

Helsingborg är en riktig pärla och jag kan förstå varför Nicklas älskar sin stad.